Kreativitet

Att Lilian förstått att småbarn har glesare mellan tänderna än vuxna, och därför använder min IPhonesladd som tandtråd… det är ju mest bara sött.

Lite dreggel har väl aldrig skadat?

Dessutom skulle det ju kunna vara så att oooom nu telefonen totalt rostar sönder, inte för att jag tror det men… Eller om hon nu får tag på telefonen när jag låt säga, tittar bort för en stund, och liksom tappar den hårt i trappan… då skulle jag, åh så jobbigt, bli tvungen att överväga en IPhone 4 istället.

Pina, det här med klåfingriga barn.

Advertisements

Provhyttshat

Varför finns provhytter? Varför!?

De gånger man inte orkar prova shoppingfynden i de förhatliga utrymmena kommer man i alla fall hem med en påse snygga kläder och en bibehållen illusion om hur de ser ut i kombination med den egna kroppen.

Men när man provar – när man utsätter sig för detta mentala självmord, så fullständigt sönderblottad under gråblått lysrörssken och med 360 grader spegelvägg som kritiskt granskande sällskap – då blir det minsann inte någon överkonsumtion direkt. Tygbiten som var så snygg på galgen ändrar plötsligt form till någon knappt igenkänningsbart, och orsakar förmodligen skrattattack hos farbror vakten på andra sidan det fejkade spegelglaset.

Jag känner ett starkt agg mot alla provhytter som inte har dunkel belysning och smalspeglar. I det här fallet njuter jag hellre av en modifierad halvsanning, än tvingas genomlida bister verklighet och (förmodligen) år av terapi på temat “lär dig tycka om dig själv”.

Jag kan visst tycka att jag är helt ok. Bara jag slipper plågsamma provrumsupplevelser i fortsättningen.

Fredagslyx

Har man något att fira, ja då ska man banne mig fira. Om man känner för det, och på valfritt lämpligt sätt.

Nu har vi företag som går bra, vi har varandra, våra bästa vänner har fått en ljuvlig liten lillasyster till deras son, våra barn har haft en bra dagisstart och framför oss har vi en helt oplanerad och lat helg.

“Man skulle käkat löjrom ikväll, och varför inte hummer”. Ja, varför inte. Så fick det bli, och här sitter vi mitt i det pastellfärgade vanliga villaområdet med Volvon utanför dörren, och tycker att vi har all rikedom som någonsin funnits i den här världen. Och den ryms precis i våra hjärtan.

En dag på Söderstadion

I detta nu avgörs Medie-SM i fotboll och BrandEcho har representanter på plats i benskydd och dobbskor (och osannolikt tighta t-shirts, tänk baddräkt fast med ärmar).

Både jag och mina kollegor är tävlingsmänniskor av rang, så det har varit en spännande eftermiddag bland gula kort, felpass och nätrassel.

Jag är så glad och stolt, inte bara över mina kollegors fotbollsprestationer, utan lika mycket för applåderna från läktaren, teamkänslan och de unika personligheter som bildar lag med oss varje dag.

Tänk

Tänk att just jag får höra era klingande skratt på morgonen. Vakna till era mjuka röster. Tänk att just jag får lyssna till funderingar om dagar, liv och framtid. Att jag får stötta era steg.

Tänk att just jag får torka tårar som rinner. Förklara varför saker sker. Och tänk att just jag får hålla era små händer. Spegla mig i er när ni ler.

Mina underbara ungar, tänk att just jag får vara er mamma.