Min favoritdrog

Fullkomligt beroende är jag. Av glädjen de sprider, känslorna de orsakar. Av perspektivet de ger och lyckan de framkallar.

Advertisements

Framgångsrik eller livsnjutarfattig

Från tid till annan poppar det upp ett synnerligen starkt motstånd mot vissa ord i mitt huvud.

Livspussel är ett sådant. Men det vet ni ju redan. Jag känner faktiskt knappt till något vidrigare ord, eller innebörden av det snarare. LivsPUSSEL. Pussel! Smaka på det. Som ett rutnät av måsten som ska sammanfogas på lämpligast vis. En usel metafor om du frågar mig.

Livsplockgodispåse är bättre! Många handplockade favoriter, och viss utfyllnad i form av sådant som alltid slinker med, och så några riktigt vidriga russin-med-choklad i botten, som man bara konfronteras med när man måste. Fast helst av allt åker de i sopnedkastet och faller sedan i glömska.

Det var en parentes.

Mitt nya hatord är framgångsrik. Framgångs-rik. Rik på framgång, när är man det? Att driva ett framgångsrikt företag är en sak, men att VARA framgångsrik… Är det likställt med god ekonomi och prisvinnande lösningar. Är man framgångsrik om man jobbat bra, men försakat allt annat? Om man glömt skratten och självdistansen på vägen?

Jag driver gärna ett företag som går med vinst och gör det möjligt att bidra till samhällets tillväxt och personlig utveckling för anställda. Men jag ÄR hellre glädjerik, känslorik, reserik, upplevelserik, kompisrik och erfarenhetsrik…

Framgångsrik som personbeskrivning, det är mitt hatord för dagen.

Felfokus

Jag vet inte, men känns det inte som att det är något som är lite snett när folk (kvinnor) tar mode/skönhetsbloggandet till nivåer som liksom konkurrerar med världsalltet.

Jag kastar säkert sten i glashus här, jag är ju trots allt en del av den läsande statistiken.

Men någonting tar emot i min vanligen så liberala inställning, när just ögonbryn får äga uppmärksamheten utan minsta gnutta ironi.

Raggardotter

Kanske är det för att min pappa givit mig raggarblod, som jag trivs så bra i bilen. Har alltid gjort.

Uppvuxen i en familj med stående prenumeration på Bilsport, och med semestrar på fyra hjul och solvarma skinnsäten är det ju högst märkligt att jag ännu inte har tagit mitt körkort, men det är en helt annan historia.

Nu sitter vi, hela familjen, och käkar kycklingburgare från McDonalds, i bilen på en Martin Ohlson-parkering. “Där kan man köpa STORA saftdunkar”, säger någon. “Mmmm”, svarar någon annan. Bilradion står på. Utanför passerar människor jag aldrig någonsin kommer att se igen, och jag hade aldrig fått en glimt av deras liv om jag inte suttit just här, just nu.

Meningslöst och meningsfullt på samma gång.

Tidsmaskin

Det var inte igår man vaknade med en stämpel på handen. Precis som förr är den även denna gång en påminnelse om en mycket trevlig kväll, där höjdpunkten förstås var Müsikbyråns publika livespelning.


Jag är ju e g e n t l i g e n ingen rockbrud, så personligen gillade jag att Kent smugit sig in på låtlistan…


Och vad gäller Melodifestivalen kanske jag undermedvetet tilltalades av konceptet för kvällen, då jag tyckte att Nicke Borg var i en klass för sig. Det svängde även om Linda Bengtzing, vars text säkerligen skrevs för att tilltala busiga småbarnsmorsor runt om i de svenska stugorna 🙂

(Intressant att se hur Linda i hela sin uppenbarelse hade förvandlats till Nanne Grönvall med inslag av lite Lena Ph.)