Vägval

Några tips från den körkortslösa passagerarsidan, i sommartrafiken:

– Om du ska åka från Göteborg till Stockholm, försök att inte nonchalera betydelsen av den extremt stora skillnaden mellan E4 och E20. Avståndet skiljer inte så mycket, men TIDEN mina vänner. Tiden. Ta sikte på Jönköping så blir det mer rätt än fel.

– Uppdatera gärna kontoinformationen för Spotify INNAN avresa, så att du inte riskerar att få upplysningen om att premium i telefonen slutat fungera pga gammal kontokortsinformation – mitt ute i byarna som Gud glömde. Långt från datorer och fungerande nät.

– På samma plats är det inget konstigt alls med en glass som skulle kunna ha ett mycket rasistiskt namn, i frysdisken. Bli inte förvånad.

– Lastbilschaffisar tutar inte längre om du lutar dig ut genom sidorutan och viftar med armen. Det hände senast -89 nån gång. Och dra nu inte automatiskt slutsatsen att det var för att den viftande personen åldrats med ovärdighet sedan dess. Vi var många som provade.

– Åka bil är kul. Åka bil längre än nödvändigt är inte lika kul.

– Underhållning är en definitionsfråga.

Lurad

Varför känns det som att det kostar MER i form av administration, nedlagd tid och erforderliga resurser att skicka ut den här trängselskattsfakturan, än de 15 SEK som debiteras…

Motsatsen till win-win.

Allt har sin tid, eller…

Mycket som hänt den senaste tiden gör att vi är många i bekantskapskretsen som påminner varandra om att livet är NU. Det var inte nödvändigtvis bättre igår, och det är inte säkert att det finns något imorgon. Det är en sanning så enkel och komplicerad på samma gång, men det är ju egentligen inte krångligare än att acceptera det och leva livet med både hjärta och hjärna.

Allt kan vi inte styra, saker och ting händer utan förklaring, så det bästa vi kan göra är väl ändå att påverka det vi kan. Jag tycker att vi alla har en förbannad skyldighet att inte bli bittra och uppgivna, så länge livet inte har utsatt oss för värre “prövningar” än en regnig sommar eller högljudda ungar. När allt kommer omkring har vi alltid val att göra, och jag tror att färgen försvinner, att syret tar slut, om vi slutar välja aktivt och bara flyter med i andras strömmar.

Brorsans bild sammanfattar det rätt bra. If not now, then when.

 

Filmfest

Hjälp vad mycket man hinner med när det vankas långhelg. Midsommarfirande, löprundor, tårtkalas, Spotifymaraton, cityshopping, slösurfande, häng med vänner och film mitt i natten.

Jag är helt immun mot credpoäng i just filmfrågan, vill bara bli engagerad, berörd och underhållen av den ena anledningen eller den andra.

Att följande verk hade lika mycket djup som Bamseklubbens plaskdamm i Phuket är således inget jag deppar över.

En stark trea blir istället en svag fyra för drogfilmen eftersom Jake finns på rollistan.

Och Tamara klarar fyra av fem för att den var annorlunda och bra, helt av sig själv.

Har du sällskap och är less på sena samtal om allt och inget är båda alternativen att rekommendera. Sambon intygar att sömnen infann sig lika snabbt till dem båda. (Fast jag tror att han bara ville spela cool, den gode boxaren. Hur kan man inte gilla dramer och romantiska komedier liksom.)

Midsommarhugg

Elis hade koll på de riktigt fula fiskarna på Fjäderholmarna i fredags.

Utan övriga liknelser får nedanstående bild mig att längta efter stilla metande från en röd eka i stugan utanför Sundsvall. Visserligen lider jag alltid med maskarna. Och jag har fortfarande inte fångat något som känns tillräckligt stort för att inte varsamt befria och stoppa tillbaka ner i sjön.

Men jag ger ALDRIG upp hoppet om att byta lugnet mot exalterat vevande, böjt spö och vetskapen om att det inte finns någon fiskfamilj i världen som kan få mig så blödig att vidundret jag just fångat får dyka tillbaka ner i plurret!

Jag vet att du finns där! Drag är för veklingar. I år är det jag och mina daggmaskar som vinner. Var så säker, abborrjäkel!

Och jag VET att det här är gäddor, dumsnut. Gäddor… eller ålar. Eller lax? Torsk? Jaja, stora för sin sort är de i allafall. (Om det nu inte är krokodiler förstås.)