Och vinnaren är…

Ja, Veronica Maggio har ju en grym skiva med den titeln.

Men nu tänkte jag mest på regnställspresenten.

Det blir Erika Bergman som får ett regnställ i rött och vitt, för att motiveringen var jättebra och problematiken med en tjej som går klädd i storebrors avlagda paltor känns väl igen.

Maila mig på linda.haggkvist@brandecho.se så kommer vi överens om leveransadress och så.

Ha en fin fredagkväll hörrni allihopa!

Ett jobbigt kapitel

Boken jag läser är inte så rolig just nu. Ändå lägger jag den inte ifrån mig. Vardagsperspektivet är intressant och får mig att reflektera.

Paret det handlar om har några barn. De bor i London eller om det var Göteborg. Igår läste jag om mannen som kom hem med nya skor till ungarna, tre storlekar mindre än senaste vinterkängorna.

När kvinnan frågade om storlek 29 verkligen var så stor att den kan ersätta 32-orna, bröt kalabaliken ut.

DU vet ingenting om skoköp, du lyssnar på kärringar och 25-åringar som tror att de vet saker!!!! Jag har köpt skor i 40 år och ser väl att de här passar!!!

Jamen, försöker kvinnan… Det enda jag säger är att barnskor “passar” när de är en dryg centimeter för stora. För barn hoppar och springer och deras fötter växer fort…

Kontringen kommer blixtsnabbt. Du ska vara TACKSAM när jag handlar skor till barnen, vi slet åt oss det här paret när affärerna på Avenyn (eller om det var Manhattan) stängde!!!

Och vid närmare titt så var det inga 29-or, utan i alla fall 30. För all del ganska stora 30. Snipp snapp snut så var kapitlet slut.

Vad boken heter, det minns jag inte. Jag kommer faktiskt inte ens ihåg vilken genre den tillhör längre.

Tillbaka till en vacker verklighet istället.

Regnställ till dig

Regn i Stockholm. Lätt att gnälla men lika lätt att glädjas åt barnens lyriska plaskande i pölar och lera.

Minns du Lilians nya regnställ? Det är inte ofta du ser inlägg av detta slag i min blogg, men nu har jag fått möjlighet att ge bort ett likadant regnställ som min dotter har. Och eftersom jag jobbar med kampanjer till vardags får vi allihopa se detta som en digital fältstudie i liten skala.

Inga snyfthistorier, utan lämna bara en ärlig kommentar kring varför stället skulle passa på ditt barn och vilken storlek du önskar. Har du en egen blogg kan du skriva motiveringen där och bara länka i kommentaren nedan.

Jag tipsar också om http://www.ticket2heaven.dk/ och deras sida på Facebook, om du vill veta mer om varumärket i fråga. Kolla gärna in, men “gilla” bara om du verkligen gillar! Det blir bättre så.

Det här kommer aldrig att vara en tävlingsblogg om det är en sådan du söker. Men jag är inte pretto för fem öre, och när jag får möjlighet att dela med mig av något jag tycker om, då är valet inte svårt.

Regnställssugen? Motivera varför senast torsdag kl 22, så får fredag bli vinnardax.

Eftersom det här är en relativt liten blogg så misstänker jag att vinstchansen är långt över genomsnittet här 🙂

Föräldramöte

På föräldramötet sitter vi med knäna i hakan på barnens små stolar vid miniatyrbord. Rummets väggar är fyllda av teckningar och pyssel, i taket hänger pappersdekorationer som våra små arbetat metodiskt med i flera dagar. Dagar då vi inte är där och ser.

På föräldramötet visar pedagogerna filmer från den verklighet vi så sällan delar. Vattenprojektet fångar allas intresse, skogsutflykten resulterar i en evighetslång balansgång på stockar som blåst omkull.

Undrar ni något, säger våra barns fröknar när vi sitter tyst i ring. Någon ställer en fråga som får ett lång svar, med avslutningen “vi är tacksamma för varje sekund vi får vara med era små, vi har världens bästa jobb. Vi arbetar med utveckling och lärande, men ni ska veta att barnen blir en del av ens hjärta, de är med oss alltid”.

Det blir tyst i rummet. Långt borta är den offentliga debatten om att förskola är skadligt för barnen och alla bör vara hemma hela tiden, ledigt, bara med mor och far. Istället fylls tanken av en oigenomtränglig tacksamhet som gör luften lätt att andas när människor som älskar sitt jobb gör att jag får utrymme att göra mitt. Endast med vetskapen om att barnen har det bra, blir tiden isär något annat än en börda. Endast med den vetskapen kan jag vila i lugnet som kommer med insikten om att barnen får värme även när vi inte kan vara där alldeles bredvid.

Jag samlar på åldrar

I Tisdagarna med Morrie kan man läsa om en huvudperson totalt fri från bitterhet. Han ligger hjälplös i sjukdom med reflektion som största tidsfördriv.

Nu är det många många år sedan jag senast läste boken, men en sak som etsat sig fast är när han får frågan om han inte våndas över sitt åldrande, att åren går och kroppen sviker. Om han längtar tillbaka till ungdomen.

Svaret är självklart. “Hur kan jag längta tillbaka till något jag redan fått förmånen att uppleva”, säger han på ett ungefär. Jag har varit där, och ju äldre jag blir desto mer har jag att välja på när det gäller hur gammal jag vill vara. Ibland som ett litet barn, ibland gammal och klok. Det är frihet, förklarar han.

Och precis så är det ju. Tiden stannar inte. Aldrig. Vi skulle inte uppskatta stunder av lycka om de inte vore förgängliga. Jag är mer tillfreds med livet än jag någonsin varit, just här i den ålder jag är. Jag vill inte vrida tillbaka klockan för egen del men gärna hämta inspiration från dem som levt i 70 år eller bara i 7.

Jag samlar på åldrar, på upplevelser och på olika relationer också, för jag vill aldrig någonsin bli bitter eller känna att jag inte levde fullt ut. Alla dessa mallar som berättar hur något “ska” vara är så ofta skapade av dem som stängt sina dörrar till hjärtat och till möjligheterna som bor där. Barnsligt bus, fnitter, glimt i ögonen, viskningar i natten… Sådant som aktivt tvättas bort för att det inte passar sig längre.

Jag tror att lycka är något som bara kan skapas där frihet och äkthet får råda. Tänk vilken tur att jag lever med någon som tycker som jag, tänk vilken lycka att vardagen är full av färger varje dag!