Men gör något då!

Jag fattar inte. Kan inget om sånt här. Men jag vet att när olja eller världsmakt står på spel så är det ingen som backar. Var är soldaterna nu? Var finns vapnen som för en gångs skull behövs!?

Rädda barnen, snälla någon. FN, USA..! Kan ingen hjälpa Syriens civila? Medan det fortfarande finns några.

Missvisande, minst sagt

Att statistik alltid kan tolkas utifrån aktuellt syfte är en vedertagen sanning som inte bör glömmas bort.

Ändå tror många att siffror alltid talar ett entydigt språk.

Kanske borde jag inte vara förvånad men blir det ändå när jag läser dagens nyheter. Mygel i sin fulaste form.

Du fyller sju

Sju år har gått sedan jag låg där på Karolinska och trodde att det var veckor kvar till din ankomst. Sju år sedan njurstas, morfinrus och längtan efter någon jag aldrig mött. Ögon jag aldrig sett.

Och så föddes du. Snabbare än alla trott. Vackrare än allt jag sett. Tänkande, sprudlande, babblande, omtänksamma barn, imorgon blir du sju.

Grattis, världens bäste pojke och storebror. Tänk att just du är just vår att få rå om och vara nära.

Bönhörd


Perfekt. 13 grader och regn är vad jag behöver för att komma i form efter helgens konstanta garden party.

Det har varit fredagsgrill och champagnekalas och släktträff dagarna igenom, så förutom ett par rundor till ICA och några timmar vid casinots roulettebord nattetid, har jag knappt lämnat trädgården på hela helgen.

Och det har varit fullkomligt underbart.


Annars då? Träningssugen, minst sagt.

Ta ingen skit!

Så skulle jag säga till min dotter om hon behöver stöd när världen så småningom känns stor och förvirrande.

Rena lögner är en sak. Men orättvisa anklagelser är något jag bara inte kan lära mig eller någon annan att acceptera. Aldrig någonsin.

Varför välja mörker

Varför tittar jag på mobilfilmerna från Syrien, de där bomber faller. Varför läser jag berättelser från Utöya som är värre än varje mardröm, om ungdomar som förlorat kroppsdelar, glädje, vänner… men inte hopp.

Det är många som undrar och inte förstår. Som säger att de hellre blundar.

Jag läser för att mina ögon måste vara öppna och så småningom även mina barns, hoppas jag. Vi är inte ensamma och vi är inte avskärmade på en jord som är rund. Vi måste se andras sanningar och sorg för att väcka ett engagemang, för att bistå och hjälpa. Det är vad jag tror.

Bilder från världens katastrofer skapar mörker men också ljus. Handlingskraft. Oförutsedd styrka.

Jag tycker att det är fegt att vända bort blicken. Att det är svagt att inte bistå med hjälp i form av pengar eller åsikter som leder till förändring. Jag begär inte att du ska tycka som jag, men jag hoppas att du åtminstone uppskattar dina trånga resor till jobbet, ditt bråk med chefen eller din tråkiga sambo om de är de största problemen du ser här i världen.