Som jag alltid sett det

Ju äldre vi blir, desto fler dimensioner får livet. Tidigare sanningar ruckas ibland, och främmande övertygelser känns plötsligt som ens egna. Där ligger också tjusningen med år som går. Förändring, utveckling, lärande.

En åsikt, eller känsla, som följt mig så länge jag kan minnas, det är ändå denna: Ska man ändå göra någonting, vad som helst, så ska man göra det så bra som möjligt. Inställningen följer mig var jag än går och vattnas inte ur. Därför har jag också svårt för folk som nöjer sig med halvdant eller som ser negativt på omvärlden. Det är inte att göra det bästa av tillvaron.

Ofta vill folk dra det till att detta måste vara en sjujäkla jobbig livssyn. Full av krav och plikter. För mig är det tvärtom. Det tar lika lång tid att jobba en heldag med jävlaranamma som att göra det till 65 bekväma procent. Tar lika lång tid att le som att se sur ut. En komplimang tar inte mer tid i anspråk än kritik, men ger så mycket mer livskraft.

Den dag jag inte gör mitt bästa sviker jag kanske andra men främst mig själv. Och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s