En gång i tiden

Under lampan ovanför köksbordet var avståndet mellan våra händer flera kilometer. Där vi alltid tidigare mötts. Utanför åkte samma bilar i samma hastighet precis som vanligt. Inne var allt annorlunda.

När man har packat ihop och delat upp ett gemensamt liv existerar inga leenden. Och inga tårar rann. Det hade de gjort så många gånger förut. En sista kram vid den papperstunna dörren till vår lägenhet på nedre botten. Två bilar med släp rullande åt var sitt håll. Med alla drömmar, alla planer och alla förhoppningar jag någonsin haft. Vem skulle jag nu vara, nu när jag inte var din.

Sade vi hejdå? Eller att vi hörs? Jag minns inte orden som avslutade vår fyra år långa relation, bara att allt som betydde något var sagt för längesedan.

Jag hade älskat honom. Hatat honom. Vi hade rest runt jorden och tillbaka igen. Alltid tillbaka. Trots allt.

21 år gammal vet man allt och ingenting. Många år senare har jag lärt mig att dörrar måste stängas för att andra ska öppnas. Ingen ska berätta för dig att tomheten kommer att behövas för att något bättre ska få plats. Du upptäcker det när du är där.

Vi sågs nån gång ibland efter den där svala eftermiddagen som delade på “vi”. Många gånger frågade jag varför, aldrig sade jag tack.

Tack för att du lärde mig om rätt och fel. Tack för att du hjälpte mig att hitta fram till idag. Utan dig hade jag haft en annan historia, och vem vet vart den hade lett.

Dörrar som stängs behövs för att andra ska öppnas. Det kan rymmas en evinnerlig lycka där bakom.

Advertisements

Aha!

Imorse innan (den ytterst nödvändiga) sminkningen trillade poletten ned.

Det är ju dagen EFTER Absolut Vodkas fest på Utecompagniet som de utdelade maskerna kommer som bäst till pass.

Att göra

Har du aldrig åkt ribbåt med fantastiska kollegor i Stockholms skärgård: Gör det!

Har du aldrig spelat paintball på en naturskön ö: Gör det! (Lätt värt alla blåmärken.)

Har du aldrig stannat upp och funderat vilket jäkla härligt liv man ändå får vara med om här: Gör det också!

Ur en synvinkel

Att sätta sig själv på omslaget till sin egen tidning är ett “framgångsknep” Blondinbella inte är ensam om.

Men jag undrar, alltså på riktigt undrar, hur det kändes att sätta rubriken “mediemakthavarna” under sitt eget foto.