Barn och alkohol…

… laddningen i det ämnet är så total, och egentligen är frågan för komplex för att beröra en tisdagsmorgon på väg mot en solig sommarlovsdag med mina båda ungar.

Men.

Sällan har det skrivits så mycket om den här frågan. Det är Lundell-döttrar och barn till missbrukande föräldrar som uttalar sig i artiklar om skadan de lidit av att se sina vuxna förebilder berusade, flummande, förstörande.

Om det finns det bara en sak att säga, och det är att alla former av missbruk är vidrigt och egoistiskt att ens nämna i samma mening som föräldraskapet. Att påverka eller kanske till och med förstöra barnets möjligheter och förutsättningar i unga år, det gör ont i mig att ens tänka på. Tänk vilka strider som utspelas i svenska hem. Tänk hur många misstag, svikna löften, och försök till renande samvetskramar som många familjer vaknar upp till, dag efter dag… Om det vet jag ingenting. Kan bara tänka mig.

I utkanten av denna mörka frågeställning, kommer andra, mer lättsamma i kölvattnet. Frågor som den här: http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2012/07/13/ska-vi-dricka-fast-barnen-ar-med/

Människor som behöver hjälp med svaret på funderingen om de kan dricka alkohol i närheten av sina barn, eller om barn överhuvudtaget ska kunna figurera i samma sammanhang som skålar i annat än vatten.

Jag har min inställning helt klar för mig i detta ämne, och jag inser ju att den är rakt igenom präglad av min egen trygga uppväxt vilket gör att jag enbart uttalar mig ur individuellt perspektiv. Säger inte hur du ska göra. Men för mig är det så enkelt som att behöver man fråga någon annan om vad som är ok, då ska man inte dricka en droppe. Undrar man och frågar man kring sitt eget eller vänners beteenden kring middagsbord med öl och vin, då ska barnen hållas därifrån eller dryckerna väljas annorlunda. Då finns en osäkerhet och en magkänsla som inte hör hemma i en familj, hur den än må se ut.

Men om man ibland tycker att familjer och föräldrar i svenska hem är alldeles uppåt väggarna för skuldbelagda redan som det är, och att vi gör enorma viktigheter av egentligen ganska små saker (nu pratar jag om simplare frågor, som när på sekunden barnen egentligen ska äta middag för att bli de mest exemplariska vuxna människorna om 20 år…) så måste det också kunna finnas en motvikt till det. Och det är – här i huset – att ett glas vin till den grillade laxen en onsdag på semestern inte kommer att orsaka problem – om det inte redan ÄR ett problem i sig med drickandet hemma. Ett glas vin som smakar gott och är vardagslyxigt när det immar i värmen, kan vara precis det om ämnet inte redan ÄR infekterat. Så jag ser inget svart spöke där det inte finns grogrund. Om du inte blir en flamsig, tramsig, äcklig, smörig, högljudd, bråkig, tråkig, sovande, personlighetsförändrad förälder eller medmänniska av det där glaset, så tror jag att frågan i vissa fall mår bäst av att vara en ickefråga. Där den KAN vara det.

Som sagt, jag är medveten om att ni 500 personer som läser dessa rader, har 500 egna övertygelser utifrån egna erfarenheter och upplevelser som formar och präglar. Ämnet är hett och svårt. Jag vill absolut inte provocera utan bara ge en annan syn på en av de delar av den samvetstyngda verklighet som utgör föräldraskapet idag, den där vi alla gör vårt bästa för att välja våra vägar och vart de viktigastre striderna ska utkämpas. Och kanske är de inte kring ett glas rosé eller en kall öl på terassen, om innehållet aldrig någonsin varit ett minfält där hemma?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s