Ett litet lopp

Han tar hennes hand i sin. Stryker henne över det fortfarande fjuniga håret med den andra och säger “kom Lilian, vi springer.”

“Jaaa”, svarar hon förtjust och studsar upp och ner så att de blonda lockarna fladdrar hej vilt i nacke och panna.

Så placerar han henne några meter framför sig för rättvisans skull, och hon inväntar hans signal på gångvägen vid vår gata. Jag står längre fram och vaktar målet.

Mot mig springer mina två barn, tjutande av skratt, kämpande av kraft. De springer sida vid sida med glädje och dagens upplevelser som drivkraft. Det finns inga tyngder som håller tillbaka.

Medan jag väntar på deras ankomst hinner jag önska att det alltid ska få vara så. Att de ska springa ifrån eventuella våndor och stå vid varandras sida när dygnen varit svåra och molnen tornar upp sig.

Så tappar min dotter sin sko. Leken stannar av och besvikelsen sköljer över hennes ansikte när vinsten nyss gick förlorad. Då vänder hennes storebror, sätter sig ner och hjälper henne med det som krånglar.

Sedan reser de sig upp, tar vid där loppet slutade och den lilla tjejen får till stor belåtenhet vinna striden om guld. För att han låter henne.

Från mitt håll på publikplats ser jag två stora små människor som lär sig om livet tillsammans och värnar om varandra. Jag må ha missat uppropet i skolan i onsdags, men något säger mig att de kommer att klara sig fint ändå, syskonen Natt och Dag med spring i benen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s