Långrandigt

Ni vet. Barnet som ännu inte lärt sig prata rent sjunger pipiga sånger på repeat och det är så gulligt att man dör.

De första 50 gångerna.

Upprepning 51 blir liiiiite irriterande.

Vid 60 mutar man med frukt och tuggummi om den lilla sångfågeln kan tänka sig att välja en annan melodi.

Och uppe på 100 i rad, lämnar man rummet med ursäkt om att korna behöver utfodras.

Så visst, när Lilian klämmer i med den lilla katten ännu en gång efter en halvtimmes oavbrutet sjungande så vet man vad som väntar. Och det är klart att jag älskar att höra tonerna om och om igen. Men när hon stannar upp efter näst sista raden i sista versen, och med uppspärrade ögon förskräckt utbrister: JAG GLÖMDE FAREN, JAG MÅSTE BÖRJA OM!!!

Då prövas tålamodet. Litegrann. Särskilt eftersom hon bara fick en blackout, för den där pappan var med vareviga gång.

Lille katt, lille katt,
lille söte katta.
Vet du att, vet du att,
de blir mörkt om natta.

Lille gris, lille gris,
lille söte grisen.
Om du frys, om du frys,
så gör eld i spisen.

Lille ko, lille ko,
lille söte koa.
De va ho, de va ho,
ho som sket på broa.

Lille mor, lille mor,
lille söte mora.
Ho fick skor, ho fick skor,
men dom va för stora.

Lille far, lille far,
lille söte faren.
En sån karl, en sån karl,
de e tur vi har’en.

Lille ja, lille ja,
lille söte Ida.
Ja vill ha, ja vill ha…

JAG GLÖMDE FAREN!!!

…rotemos till midda’.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s