Det yttersta målet

Mitt emellan dessertförberedelser till kvällens kräftskiva hos finaste vännerna, och dagens träning kan jag inte släppa tankarna på tiden och kärleken vi pratade om i tidigare inlägg.

Jag läser om mammor som går ner på 50% arbetstid för att vara mer i hemmet och ändå gråter av trötthet på kvällarna, men som vet att valet de gjort är det rätta och vilar gott i det. Respekt.

Jag rannsakar mig själv än en gång. Gör vi fel på något sätt, jag och min fästman? Lurar vi oss själva med dessa två (visserligen flexibla) 100%-jobb och växelvis bortavaro mellan 8 och 18. Känns det i hjärtat, i magen, i barnens ögon att det borde vara annorlunda? Nej. Känna lite till… Tänka extra varv… Nej, fortfarande inga tvivel.

Målet för mig, det yttersta målet, det är en lycklig familj. Här och nu är det högsta prio. Jag vill att Thomas ska berätta för mig – och jag vill berätta för honom – vad som känns viktigt för äkthet, glädje och lycka tillsammans. Jag vill ge till våra barn och låta dem ge till oss, signaler som bygger vår vetskap om att vardagen är bäst som vi vill ha den.

Funkar det inte så får vi ändra.

Kraschar alltihopa så får kartan ritas om.

Men just nu handlar det om allt annat än skuldbörda, martyrskap och det mörker under ytan som jag tror är vanligt när uppoffring blir en del av familjelivet i många hem.

Vi lämnar inte våra egna drivkrafter därhän under småbarnsåren utan lägger genuint engagemang på flera fronter. För att det känns bra för honom, henne och för barnen som är vårt centrum. För att vi orkar ha det så och för att det skapar energi snarare än utmattning. Långt mycket mer glädje än bistra mungipor. Dynamik som föder fnitter, kyssar och ork till mer än bara måsten. Till och med ork att bråka lite ibland om åsikterna går isär, utan att det blir en katastrof.

Det är viktigt att inte berätta vad andra ska göra. Det är också viktigt med förståelse för allas olikheter. Till syvende och sist är våra timmar en dag slut, kaputt, finito, och på sista varvet landar jag helst i vetskapen om att jag hade ett mål. Hur Disneyfierat det än må låta så är mitt fortfarande att de jag älskar ska få leva lyckligt i alla sina dagar. Med betoning på lyckligt.

Helst av allt som en familj.

En familj där varje individ alltid fick utrymme att växa för egen kraft, lika mycket som del i gänget.

För att för alltid är det finaste mål jag vet.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s