Jag ler för att jag kan

“Ingen kan vara glad hela tiden” får jag ofta höra när jag försöker hävda att vi kan påverka hur vi mår.

“Så ihåligt att låtsas som att allt alltid är så himla bra” är ett annat argument. “För alla mår ju dåligt ibland.”

Nu tänkte jag svara.

Alla mår dåligt ibland. Sant. Vissa väljer att bejaka mörkret, vältra sig i det och mår faktiskt bättre av att låta sig fastna i svårigheterna en stund. Helt ok om det känns som den rätta vägen.

Lidande för mig, det är sjukdom och för tidig död. Det är barn som far illa och djur som plågas. Det är separationer och hopplöshet i krig och avsked. Det är däremot inte regntunga skyar, sena avgångar eller ont om pengar i slutet av månaden. Just för att det finns värre saker. Sånt som det inte går att rycka på axlarna åt. Sånt som ingen inställning i världen rår på.

Livet är inte idel ljusa dagar. Svåra tider kommer och går. Förr eller senare. Det finns bara ett skydd och det är i så fall att inte delta i livet över huvud taget.

Vi väljer våra strider och klagomål i vardagen är inte en av mina. Inte heller tänker jag göra det till en att omvända den som tror att glädjen är på låtsas.

Jag minns när min morfar gick bort, så plötsligt, så onödigt. Jag minns familjens tomhet och mammas tårar. Men mer ändå minns jag när hennes kinder fick färg igen. När ögonen åter glittrade. Tid är en del av förklaringen, men mer ändå att mamma valde. Kraft måste hittas, den kommer inte av sig själv.

Småbarnsåren, säger någon, de tär och förstör. Det är barn som gör trötthetsdimman tät och syskon som ska säljas på Blocket. Själv vill jag behålla mina. Jag ser klart på utmaningarna de medför, men känner mer ändå för innerligheten de skänker. Vakna nätter går över. Men bulliga kinder med barnmatsmos på är värda så mycket mer än en vuxen som säger att orken inte finns.

Allt går över. Så njut medan det går. Till och med regnstormar kan vara vackra med lite perspektiv. Jag säger inte att det passar dig. Men för mig är det den minst ihåliga inställningen av dem alla.


Småbarnsåren. Tänk vilken lycka att få vara med om. Strålkastarljus även i de tuffaste av dagar.

Advertisements

2 thoughts on “Jag ler för att jag kan

  1. Jag resonerar exakt som du! Visst, jag mår också dåligt ibland (dock sällan) men anser att mycket är en inställning till själva livet.

  2. Jag har aldrig lämnat en kommentar på någon blogg tidigare. Men ditt inlägg ovan rörde en sentimental nerv inom mig. Jag har en son som blir tre år på torsdag och en liten dotter på 8 månader. Just nu går vi igenom extrem treårstrots och separationsfaser på maxvolym här hemma. Ditt inlägg om inställningen till livet och livslust var precis vad jag behövde! Tack för de kloka och minnesvärda orden! 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s