T-bana gone wild

En hostar rakt ut, obekymrad, snörvlar och nyser åt alla håll.

En annan slår hela tiden sin överdimensionerade handväska mot min axel, arm och hals där hon står bredvid min sittplats.

Den tredje pratar (skriker?!) så högt i sitt jobbrelaterade mobilsamtal att hon mest säkert har ett jobb i vanligtvis mycket bullrig miljö.

Den fjärde bloggar om kaoset. Det är jag.

Grön morgonstund har inte alltid guld i mund.

Advertisements

Abborrbacken & I

Jahapp, då var det gjort. Anmälan till Lidingö Tjejlopp inskickad och betald. För andra gången i livet.

Jag ser faktiskt fram emot det!

… Åtminstone 90% av den vackra milen. Just Abborrbacken känns kanske, hmm, lite mindre lockande. Jag har nog aldrig stött på en backe som varit så misstänkt lik en lodrätt vägg förut.

Återkommer i ångestfrågan.

Kritisk

Hmm, herr Hedman. Det är ju fint att du vill göra dina kollegor i branschen uppmärksamma på riskerna med tomheten efter avslutad idrottskarriär.

Men att läsa den här amfetaminartikeln och inställningen att “du fick livet krossat”, det skaver lite i ögonen.

Din familj fick kanske en del av sin tillvaro förstörd. Men du tog faktiskt ett aktivt beslut. Måhända under stor psykisk press, men det förklarar inte offervinklingen här.

Alla kan göra fel. Alla kan också ta ansvar för de felen. Om viljan finns.

Dagens rätt

När min sambo är på jobbmiddag är jag extra glad över den (risiga, men ändå…) pålitliga träningscykeln som står i vårt vardagsrum. Ikväll blev det 2,2 mil följt av lite hantlar.


Och som tidigare nämnt får barnen somna i soffan så att jag kan ha uppsikt över dem båda medan musiken får peppa högljutt i lurarna.

Nu en påse chips! (Skojar bara.) Mot mjuka lakan och ett nytt avsnitt av Gengångare på SVT Play.

Boktankar

Innan jag går in på ämnet måste jag än en gång få strö superlativ över frukosten (brunchen?) på Scandic Grand Central. Boka om du är i krokarna. Mums vad gott det var!

Boken då? Jo, texten är klar. 70 sidor löptext blir ungefär 90 i slutgiltig design. Det är en bok om misstag, lärdomar och möjligheterna de för med sig. Och oj vad tudelad den här resan har varit.

Å ena sidan en historia att berätta. Viktig för mig, kanske utvecklande för någon annan.

Men å andra sidan… Det som är glömt och bearbetat kommer åter i dagsljus. Finns något överhuvudtaget att vinna på det, eller är det enkelbiljett rakt ner i fördärvet?

Jag är inte längre en sådan som söker brant risk. Jag laborerar inte med mig eller mina nära… Om jag inte har någorlunda torrt på fötterna i början. Att starta företaget var givetvis ett klipphopp, men jag hade noggrant undersökt både ansats och landningsplats. Jag visste vad jag gjorde.

Med boken är det i mångt och mycket samma sak. Jag har ett mål och en mening. Tror mig veta vad som kan gå fel och är beredd att möta svårigheterna. Men på samma gång blir allt gammalt nytt igen, och det är klart att det skrämmer. Den jag var för 12 år sedan är en del av den jag är idag, men jag har också lärt mig så mycket som jag inte hade en aning om då.

Jag är rädd, rädd på riktigt att på nytt möta rösterna som säger att det här blev ett präktigt klavertramp hörru. “Vi gillar inte dig!”

Just därför kommer jag att ge ut boken.

Att möta våra rädslor och satsa fullt ut mot det vi tror på, måste få väga tyngre än risken att misslyckas. Hur ska vi annars kunna växa och utvecklas? Hur ska vi annars någonsin kunna säga till våra barn när de tvivlar någon gång, att du är så mycket bättre än du kanske tror, om vi inte vågar visa vägen själva?

Vinnarlördag

Men hjälp vilken lördag vi haft. I positiv bemärkelse.

Vaknade efter tio timmars sömn på Grand Central. Åt en så fantastiskt god frukost (smoothies, pannkakor, grapefrukt, äggröra, kaffe, croissant, yoghurt med krispig müsli…) för att sedan besöka Bröllopsmässan i Nacka. Därefter shopping (utan att shoppa något) innan vi hämtade ungarna och kom hem till ett varmt (!!!) hus. Tydligen har vår golvvärme inte funkat på fyra år (kanske därför golven varit så kalla då, haha) och nu är det löst. Sushi väntar till middag, och snart börjar Vinnare i TV4. Är det NÅGON dag som kommer med sju rätt så är det idag.

Mässans höjdpunkt:

Att följa hjärtat

Det har varit så KALLT i huset den här veckan (månaden, fyraårsperioden) att mitt tålamod imorse tog slut. Jag blev less på tredubbla lager filtar och täckjackor inomhus. Vi hyste in barnen hos svärföräldrarna och tog vår tillflykt till hotell Scandic Grand Central.

Där väntade AW med vänner och därefter drog sambon med grabbarna på inplanerad rockkväll. Möjligheterna blev plötsligt oändliga. Dans med tjejer, en öl med kollegorna eller äventyrligt roulettspel på casinot?

Valet? Ja men vad slår egentligen nedvarvning efter galen glädjande jobbvecka ensam på ett hotellrum, med magasin, mjuka kuddar och Coca-Cola. Imorgon blir det träning innan frukost och det beror inte på att jag känner mig för gammal för helkvällar i största allmänhet. Utan att jag föredrar det som för tillfället känns rätt i synnerhet.

God lugn afton, kära du!


Och så är värmen fixad hemma också. Mer om det vid senare tillfälle.