Vad skäms du över?

På jobbmiddagen i torsdags gick frågeslingorna som vanligt heta runt bordet. Allvar och skratt. Sanningar och förskönanden. Alltid lika kul att vara med på.

Den här gången frågade någon; vad skäms du över, Linda? Frågan kom oväntat och jag blev tvungen att stanna upp för att tänka.

Vad skäms jag över nuförtiden?

Generad blir jag rätt ofta, det är en helt annan sak. Fnitter och blossande kinder, du vet. Men känslan av djup skam, fick jag söka efter i minnet.

Ofta efter TV-tiden. Då fanns den där, nästan konstant. Om detta skriver jag också i boken.

En hel del i början av den relation jag lever i. På den tiden vi var så olika, testande, osäkra i vår konstellation.

Men nu? Jag vet inte. Skam är en sån börda, en sån tung fotboja att släpa på. Jag bestämde mig för många år sedan att göra allt för att slippa. Att göra fel, misstag, att vackla ibland – det är en sak. Men att titta på sig själv från håll och verkligen skämmas över det man ser, det är något helt annat.

Jag svarade att det är längesedan jag skämdes på djupet. Och det finns få saker som ger mig sådana genuina frihetskänslor som den insikten.

Det finns tusen anledningar att försöka vara en bra medmänniska. Den viktigaste av dem alla, som förälder, är kanske att någon eller några kommer att se dig som sin hjälte, nästan oavsett vad. Då vill man banne mig göra sig förtjänt av den ynnesten också.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s