Hundliv I’d say

Naääe men jag tycker ändå att det har gått bra de här fem första dagarna som hundägare.

Bara en gång har han till exempel gjort sina behov på min byråkollegas vita filt.

Bara tre gånger har jag trott att min hästsvans fastnat i en dragkedja på jackan när det i själva verket är valpens sylvassa små käftar som omsluter den.

Bara tolvhundra gånger har jag sprungit ut-in-ut-in-ut-in-ut-in-ut-in-och-ut från kontoret för att undvika kissolyckor på golvet.

Och nästan lika många gånger har jag med nasal bäbisröst uppmanat ullbollen att “kanske baaaajsa lite osså” när vi ändå gått ut i 45 minusgrader.

Tre gånger… eller kanske trettiotre, har jag tänkt att det var bättre förr.

Men trettiofyra gånger har jag känt att det är fantastiskt att få se barnen med ett husdjur och höra deras skratt ännu oftare än förut.

En gång (mitt i natten, närmare bestämt 4.42) sa jag till valpen att han är en idiot. Samma antal gånger drabbades jag av akut och överväldigande dåligt samvete och pussade honom på nosen trots att den luktar likadant som hundmaten han äter.

800% fler spontana kontakter på tunnelbanan. (Utmanande för mitt integritetsbehov.)

Fyra glada pensionärsmöten i trapphus och köer.

En ny upptäckt hos min machomake, som i obevakade ögonblick helt seriöst kallar valpen för “voffsegull”…

Och så.

Mer kärlek. Mindre kontroll. Jävligt mycket kämpigare. Riktigt berikande.

Utmattande.

Inspirerande.

Och mjukt istället för kantigt.

20140123-203804.jpg

Advertisements

One thought on “Hundliv I’d say

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s