Hej harmoni

Idag, en dryg månad in på det nya året och knappt tre veckor sedan hundvalpen flyttade in, är första dagen på 2014 som en riktig harmoni infinner sig.

Det är inte så att det är mindre att göra på jobbet eller att valpen över en natt blivit rumsren. Inte heller så att en magisk fé flyttat in och håller ordning på hus och hem och träningsfrekvens, eller att jag sover tolv utvilande timmar per natt.

Nej.

Men inuti och utanpå känns det så uppenbart att saker och ting är som de är och som vi väljer att ha dem. Våra aktiva val skapar det sammanhang vi vill befinna oss i, och för varje ny platå eller outforskad ruta vi befinner oss på kommer en viss obalans innan rutinerna sätter sig.

Det gäller på kontoret och i familjen. I processer såväl som i möten med en bunt främlingar i formella rum. Det gäller överallt och det gäller att komma ihåg det. Pretto as it sounds!

För därefter väntar en förtrollande upplevelse av att allt är möjligt. Allt går. Inte utan ansträngning eller uppoffring. Inte utan grubbel och tårar på vägen. Men kampen är inte förgäves, den fyller livet med mer liv. Den tar inte bara vara på möjligheter utan skapar dem från grunden. Ibland verkar det så tilltalande bekvämt att stanna precis där vi är, just där vi vet vad vi har. Förändringarna skrämmer i tanken, när de sker och innan de blivit det nya nuet.

Det är lätt att se tillvaron som en ram för alla de delar som “måste” få plats, där det blir syrefattigt trångt mellan jobb och träning och skola och biltvätt och manikyrer och möten och middagar. “Hur ska jag HINNA?!!”, skriker vi medan vi surfar på våra mobiler och slötittar på någon såpa på tv:n. Jag tror inte riktigt på att betitla vardagen som ett pussel. Jag vill se och framförallt känna hur delarna hänger ihop och den ena gör den andra mer betydelsefull. Det som skapar stress i ögonblicket kanske skänker tålamod åt andra hållet. Det som verkar utmattande för stunden bygger styrka i långa loppet. Och det som verkar vara slöseri med minuter, kanske är det mest värdefulla på hela dygnet.

Jag bestämmer mig och vacklar och tvekar och övertygar andra och grubblar på samma gång. Nästan aldrig får det mig att stå kvar, stilla. Nästan alltid är jag väldigt glad att jag kan säga nej för att också kunna säga ja.

Mitt lugn bor inte i en tom kalender, snarare i full geist. Allt utgår från hjärtat där hemmet och familjen är navet. Den insikten får mig att fungera. Den vetskapen gör det ganska enkelt att sortera i en vardag där utmaningarna ibland är svåra, men alltsom oftast alldeles underbara att få vara med om.

20140206-102704.jpg

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s