Den rosa färgen

Nä nu…

Jag har ikväll läst (ännu) en välskriven krönika om jämställdhet och normkritiskt tänkande.

Bra!

Den avslutades (än en gång) med en retorisk spottloska mot barnklädesavdelningen hos en av de större prisvärt-aktuellt-mode-kedjorna.

Dåligt!

När ska vi fatta att kedjorna kommer fortsätta strössla breda, blå och gröna snitt över småpojkarna. Och snäva, glittriga, rosa kattungetryck över småflickorna. SÅ LÄNGE VI KONSUMENTER KÖPER.

Sluta köp, om du vill förändra. Klä dina barn i andra märken, andra färger, plagg från andra avdelningar. Svälj inte betet, om du därefter inte vill vara en del av det uppätna fiskköttet liksom.

Och jag VET att det som vinner mest respekt är att klaga och opponera sig mot tredje part. Att agera smart och svårt. Men därutöver tror jag fortfarande att det tysta medgivandet är en större farlighet än den öppna acceptansen. Den är i alla fall aktivt vald.

Min dotter får gärna klä sig i rosa prinsessklänningar (om hon vill). For the record; det får min son också göra (om han vill). Faran ligger inte i plaggen, utan de värden eller begränsningar som vi tillskriver dem. Min dotter ska veta att hon kan klättra högst upp i trädet i vilken outfit hon än må föredra, hon kan styra värden eller städa golvet åt den som styr världen i vilken färg hon än känner sig bekväm i. För att hennes vilja är viktig. Den kommer inifrån och ska få kraft att formas, ändras och blomma ut under många år framöver.

Min son vill just nu bara bära fotbollskläder. Lila, blå, svarta eller rosa spelar ingen roll. Han uttrycker sitt hjärtas röst genom det tyglager han skyddar sin hud med. Han läser matte, svenska, bild och politiska aktualiteter i den där fotbollsdressen. Kommer han att bli fotbollsproffs en dag? Vem vet. Kanske blir han det, kanske hämtar han vatten åt landslaget eller så forskar han i genusvetenskap. Jag har inga facit.

Min övertygelse ligger i att tyg bara är tyg, men att vi också uttrycker vilka vi för tillfället är genom de plagg vi väljer att bära. Jag tror inte att det enbart gäller vuxenvärlden.

Det värsta är inte om min dotter pekar på en rosa tröja med lila paljetter på och önskar sig den i födelsedagspresent. Den stora skräcken är om jag blir en sådan som säger till henne (eller honom) att för att kunna konkurrera på lika villkor, får du faktiskt ta och välja något mer neutralt, lilla vän.

20140927-220742-79662137.jpg

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s