04.30

När jag vaknar av precis ingenting alls, är det fortfarande natt. Ute faller några lätta snöflingor, inne är det alldeles mörkt och tyst.

Jag har saknat att vara vaken när alla andra sover. Det är inte av stress eller betungande tankar, snarare ett tecken på motsatsen hos mig. Så mycket verkar så möjligt och allting ter sig så mysigt i morgontimmarnas tidiga antågande.

Jag lyssnar på ljuden som inte finns och ska snart sluta ögonen igen.

Men först tittar jag på han som ligger bredvid. Stryker min hand försiktigt mot hans rygg.

“Man kan inte vara kär i exakt samma person i fjorton år”, finns det de som säger. Jag tror att de kanske kan ha rätt. Men att leva så nära någon så länge, är att följa dennes förvandling. Dela alla faser, all tillväxt, all förändring som livet är. När vi träffades var du en kille, en grabb, med många föreställningar om hur saker ska vara och ett mycket hårdare sätt. Nu är du en man med fler dimensioner, och att bli förälskad om och om igen är så väldigt lätt.

Inte samma. Mycket mer. Hela tiden.

20141222-052634-19594459.jpg

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s