Tio piskrapp

Gahh, om jag ändå hade haft hörlurarna med mig på tunnelbanan idag. Då hade jag sluppit lyssna till den mamma som pratade med en annan mamma om deras nioåriga döttrar i samma klass.

Inte bara dömde de ut varenda annan unge i tredjeklassen det gällde.

Utan också lade hon väldigt stor vikt vid att önska att hennes dotter vore lite mindre så, och lite mera så. Lite lagom där och lite skarpare här. “Snart har man väl en högpresterande anorexiaunge på halsen”!

Och medan jag ändå håller på. Hon sade orden liksom viskande, med mjuk röst, för att kanske på något vis framstå som ödmjuk och skärpt mitt under pågående trädfällning. Låt mig säga såhär; det funkade inte.

Vad hände med att se sina barn för just det de är? Stötta och finnas där på vägen? Älska, supporta, guida om det behövs, men också bygga styrka utifrån den sanna grunden? ÄVEN när barnet i fråga inte är i samma rum.

Tillåt mig ta avstånd från alla föräldra-backstabbers med omedelbar verkan. Annars “har man väl snart en lågmoralisk bjäbbmorsa på halsen”!

20150203-084605-31565666.jpg

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s