Att fastna en stund 

För tredje gången i mitt liv befinner jag mig i ett landskap som saknar räta linjer. Här är det knappast jag som dikterar villkoren. De vanliga invanda reglerna gäller inte nu. 

Dagarna består av många små fallgropar på vägen mellan a och b. Snubbeltråd och kvicksand. Ett gällt skrik omöjligt att förutse innebär 30 minuters stopptid för amning. En kort sekund av närhet kan leda till bebiskräks över nya kläder och all den tid det tar att byta om på både liten och stor. För mycket värme eller för lite, är mycket sannolikt sammanhängande med den förlamande tårlösa gråt som bara ett i övrigt hjälplöst spädbarn kan frambringa.

Tusen pansarvagnar kan inte rå på det ljudet. Urkraft är vad det är. Sprungen ur livet självt för att rädda livet självt i tid av nöd.

Vad är väl ett klockslag värt då?

Jag sitter alltså fast och jag är inte ensam. På min klibbigt varma kropp hänger en mycket mindre människa, nära tätt intill, alldeles röd och förmodligen för obekväm i den tropiska sommarhettan. Att skynda är en omöjlighet. 

Jag sitter fast och tänker på allt jag borde, måste, skulle göra. På allt det viktigt oviktiga som har en deadline att förhållas till. Jag sitter stilla när jag alltid sprungit, och du tror säkert att jag har en boja som håller mig fast. 

Jag vill berätta igen och igen att för tredje gången i mitt liv har jag fastnat en stund med ett litet barn på min arm. Det finns inga ord som kan beskriva tacksamheten. Jag har fastnat en stund på en plats där den renaste lyckan bor. För tredje gången i livet.

  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s