Att inte veta

Jag tänker i dimman av sömnbrist och ständig tillgänglighet att jag nästan går sönder av kärlek. Att den är övermäktig, den får inte plats. Eller så gör den mig kanske hel, så hel en människa någonsin kan bli.

Den där huden, de runda kinderna, den mjuka utandningsluften som troligen kommer att göra mig galen av värme om det blir mer än såhär. Jag tänker att jag nog inte vet hur man behåller förståndet när små små armar och miniatyrhänder håller om min hals, eller de första leendena lyser upp ett åttaveckors ansikte så att ögonen bara syns som två smala, pliriga streck. 

Jag är stark och svag, livrädd och modig, jag vacklar och står fast på samma gång. På barnavårdscentralen pratar de om anknytningsproblem och någons ovilja att amma, medan det enda jag undrar är vart man gör av all den här överväldigande uppskattningen av de tre små liven och han som gjort så att de faktiskt finns. 

  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s