Egooootroligt!

Jag fattar inte att jag fortsätter läsa vissa mammabloggar trots att de ger mig hjärtklappning av återhållen åsiktsöverdos. Jag vill replikera och diskutera, men inser ju att långrandiga svarsinlägg både blir anonyma och onyanserade i det begränsade sammanhanget. Så jag låter tangentbordet vara. 

Jag känner därmed en påtaglig frustration, men slutar ändå inte med mina digitala besök i dessa forum. (Vem bär dumstruten då…?)

Nu, till exempel, ondgör sig en nybliven mamma och åsiktsmaskin över män som kommer fram på krogen. De (männen) “objektifierar och stör” och ombeds gå hem istället för att inkräkta på andra människors (kvinnors) rättmätiga yta, i krogsvängen.

Jag är kvinna. För jämställdhet. Vill ha ett jämlikt samhälle. Inget patriarkat. Pro frihet. Anser mig vara någorlunda logisk i mitt tänkande. Mer feminist än många andra.

Men ändå!

Om vi (kvinnor) tar oss friheten (som vi ju har, alla har den) att döma ut andra MÄNniskor för de mest harmlösa misstag, vad skapar vi för värld då. Om nu “Perra på krogen” var både full och framfusig, är det då inte bättre att se mellan fingrarna i detta och ändå applådera människor som vågar försöka, vill bryta tystnaden och riskera just en avhyvling – än att avvisa, blogg-hänga ut och sätta sig över?

Kunde karln veta att hon var upptagen?

Var han en utbildad raggningsexpert?

Hade han en övernaturlig förmåga att tolka tankar?

Herregud. Om vi ena sekunden klagar på att Sverige blivit för kallt och inskränkt, att vi aldrig vågar säga hej till andra än våra närmsta bekanta, då kan vi inte tvinga våra medmänniskor att alltid göra perfekt rätt utifrån våra egna (mer eller mindre svårtolkade) behov. Vi måste väl för tusan kunna frambringa lite förståelse, empati och medvetenhet om att alla är olika.

Och kan vi INTE göra det, hur ska vi då kunna begära det av någon annan? Perra på krogen eller vem som helst.

Nej, det är mänskligt att fela. Och så länge misstaget begränsades till att ramla fram till helt fel sällskap på krogen, så kanske det inte direkt var det värsta sociala brottet som MÄNskligheten utsatt någon annan för.

Något får mig att undra, om damen i fråga blivit tilltalad i exakt samma situation av århundradets hunk, vältalig, inkännande, socialt talangfull, respektabel och fräsch – hade reaktionen i form av “störningsmoment” blivit densamma. Hade motorsågen åkt fram lika snabbt? 

Är det i själva verket inte en fråga om ego och egen uppfattning, snarare än att hävda att på krogen ska alla hålla sig på sin kant?

Jag tycker verkligen inte om när folk går över gränsen. I det här fallet är frågan om det snarare är hon och inte han som tog ett par kliv för mycket.

Del av inlägget:  

Inte Perra, får man förmoda..:

  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s