Att se solen gå upp

Jag slits mellan praktiskt med nära till allt, och drömmen om lugnet bredvid staden. Jag väger vikten av att veta vad man har, mot tyngden i det oförutsedda. Framförallt funderar jag på vad det gör med människor att leva i en tid när allt handlar om tid; att kapa den, att lagra den, att skynda hit och effektivt dit – parallellt med vetskapen om att en gång om dagen går solen magiskt upp och en gång varje dygn går den trollbundet ned, men vi är för långt ifrån på alla sätt och vis för att kunna se den.

Vi har till och med glömt att vi kan.

Jag undrar, nej grubblar, över alltings värde och vad som egentligen är mest värt till slut. Över vackra mirakel i en vardag vi praktiskt sorterat per minut.

Jag funderar längre än Outlooks snäva ramar, sittande där jag sitter ännu en stund.

Och solen går ju faktiskt upp och ner imorgon igen fast jag inte är där och ser det.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s