Hemma här 

Den gnistrande vita snön knarrar dovt under mina fötter när jag går gångvägen fram mot vårt lilla centrum, med barnvagnens tyngd alldeles självklar som en hjulförsedd plog framför mig. Bakom symmetriska rader av bekanta fönsterrutor börjar kvarterets boende sina dagliga bestyr. Mina andetag syns som taktfasta rökpuffar mot den lilaröda morgonhimlen. Det är alldeles tyst så när som på de bilar som sporadiskt passerar förbi stallet och gångvägen där jag promenerar. De stora barnen har precis inlett sin skoldag på andra sidan fältet några hundra meter bort, den minsta sover med rosiga kinder inom räckhåll för mig att smeka när jag vill. Det är bitande kallt när jag tar av mig vanten för att känna hans sammetshud mot mina fingrar men jag kan inte motstå impulsen. Han ligger omstoppad och varm i vagnen. Det finns inga minusgrader i hans närhet. 

Jag har kommit hem från ännu en resa och sällan känt mig mer hemma än nu. Småpratet med kassabiträdet i kvartersbutiken påminner om uppväxten i min norrländska hemstad. Det lilla bageriet i parken nästan utanför dörren sprider ljuva dofter och lugn trygghet bortom storstadens myller. Vänskapsband har knutits och minnen skapats bortom  ramar som bara fanns i teorin. Jag känner pizzabagaren och cykelreparatören här, precis som när jag var ett barn i min förra stad. Nu hälsar jag gladeligen vuxet och vant på många jag möter. 

Vardagskvällen kommer. Utanför fönstret faller de stora snöflingorna allt tätare. En jul har kommit och gått, snart är det vår igen. Jag vet i vilken ordning träden grönskar här omkring. Jag vet hur smältvattnet rinner. 

Att resa bort mättar min nyfikenhet för korta stunder i taget. Att jobba hårt är mitt äventyr. Jag lever livet inuti säkert mer än vad som syns utanpå, mina känslor är stora och mina tankar står aldrig stilla. Stilla är däremot omvärlden på vår gata när jag ligger vaken mitt i natten. Jag lyssnar på alla bekanta ljud, noterar doften från de hundratals barr som även i år blev kvar på golvet sedan granen slängdes ut. Plötsligt ingen stress att städa upp dem. Ibland behöver saker och ting helt enkelt få vara som de är.

Jag känner mig så fullkomligt hemma här. 

  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s