Vänta på mig

Jag minns hur det var där kring 18 eller 22. “Vänta på mig” kunde innebära något så hoppfullt eller avgrundsmörkt. “Vänta på mig” betydde oftast att någon behövde tänka, utvärdera eller omvärdera. Kanske inför en geografisk resa. Då kastades känslor omkring inuti kroppar med hjärtan som inte kunde välja. Betänketid. Time out. Vänta om du vill och vågar.

Mitt i natten, mitt i livet, får orden en annan innebörd. Samma mening som förut, nu tyst i mitt huvud när jag för åttahundratolfte gången i år sover på annan plats i huset än i min säng vid din sida. 

Vänta på mig medan jag fyller tvättmaskinen med sängkläder alldeles fulla av vår dotters jättejätteimponerande nattliga kräkfest. Vänta på mig medan jag rengör alla handtag med Klorin. Vänta på mig medan jag springer till jobbet och hem igen lagom till middag. Och när jag somnar i soffan medan du sliter vid datorn när ett dygn övergår i ett annat. Vänta på mig när jag tjatar om läxor och gympapåsar, när jag serverar oekologiska snabbköttbullar till middag och gnäller över ännu en skoexplosion i våran lilla hall.

Vänta på mig genom hålögda vaknätter och influensaveckor när vi knappt nuddar varandra på väg än hit än dit.

Vänta på mig om du kan.

Inuti lovar jag att både fnitter och äventyr består. Inte bara glöd utan eld som brinner. Nyfikenhet och hoppfullhet som aldrig svalnat. Spänd förväntan inför nya dagar, nya vägar, gamla rutiner, bara de är med just dig. 

Jag hoppas att du orkar, vill och känner för att vänta på just mig.

  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s