Attans 

Det är så synd att tiomånadersbebisen står och hoppar i spjälsängen när jag ska natta honom, för att han vill komma upp och in i min famn.

Det är så synd att han bara blir lugn på en minut när han får ta plats vid min sida och andas mot min hals.

Det är så synd att det blir så varmt, och så mjukt hela vägen in i hjärtat på mig då. 

Så synd med bebisar som inte vill somna själva.

Verkligen synd.

  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s