Ingen dans på rosor

Innan jag gifte mig var jag förlovad med en man som jag inte passade så bra ihop med. Eller om det var han som inte passade med mig. Trots kärlek och passion och intensitet kom vi aldrig varandra riktigt nära. Vi blev aldrig ett äkta vi. Ofta var det något som skavde. En svartsjuk blick, en kall hand, ett förlamande spel, en hämdreaktion på något som inte var något från början. Vi blev både bättre och sämre ihop än isär. Tog ett steg framåt och två tillbaka. Fick ett barn men inte harmonin. 

Vi älskade men vår relation speglade inte våra känslor. Kraschen blev utdragen och gjorde förbannat ont. Många kvällar bland vin, tårar och lugna låtar sitter fortfarande fast i mitt minne. Alla steg, mil efter mil gåendes på Stockholms tomma gator, kanske för alltid stannar kvar i mina ben på något vis. Det går inte att gå ifrån sitt hjärta.

Det går inte att lämna meningen med allt.

Tiden blev vår vän, ålder och insikt vår nya möjlighet. Jag gifte mig med samma man. Idag 25/5 är det vår bröllopsdag. Ett barn har blivit tre. Jag är dålig på datum men han kom ihåg. Jag är dålig på administration men han strukturerar åt oss båda. Med honom får jag vara som jag är och i hans närhet blir jag bättre än jag någonsin kunnat vara alldeles själv. Vi nådde botten och tillsammans klättrade vi mot nya toppar. Vi klättrar ihop. Min hand i hans hand när tillvaron lutar brant. Samma man. Ett annat par. En ny känsla nästan varje dag. 

Jag vet att det är trendigt att lyfta besvär eller systerskap framför parrelation, man behöver bara höra en av alla hundra framgångsrika poddar för att fatta vad publiken vill ha. Glasklart att det kan låta smörigt och ointressant med sånt som funkar i längden. Jag vet också att jag inte bryr mig så mycket om hur saker och ting verkar utanpå, eller vad som ligger i tiden, utan att det är insidan som räknas. Jag hade kunnat avsätta mer tid, skriva ett fräschare inlägg med mer stuns. Men perfekt och perfektion är inte alltid samma sak. 

Vi är inte alltid sams. Livet är inte alltid en dans på rosor. Men det finns ingen annan jag vill dansa vidare med än dig min älskare, min make, min sparringpartner och bästa vän. 

Tack för tre plus tolv år. Tack för varje dag.

   
 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s