Små stora frågor 

Jag har hamnat i en Instagramdialog med en åsiktsstark medieprofil som tog sig friheten att kopiera andra kvinnors inlägg och posta dem i sitt eget flöde med sylvass bildtext. Ämnet var träningsbilder/kroppar och före-efter, med invändningen att det är FEL att lägga upp sådana bilder för att de bidrar till kroppshat, fettförakt och missnöje hos alla ANDRA. Ett argument var även att kvinnor som delar med sig av sådant skräp, bara är lurade av samhällets krav och spär på fabricerade ideal som får oss allihopa att må dåligt. Jag började tänka på detta i lördags, och har trasslat in mig i irritationen rejält nu. Undrar om jag kortfattat kan förklara hur jag tänker, för att sätta saken i annan dager? 

1. Är det inte så typiskt oss kvinnor att lägga ansvarsbördan för hela gruppens mående på någon ANNAN? Vi pratar förebilder och felfrihet, på ett sätt som männen aldrig gör. Vi förväntas ta så stort ansvar att bördan borde bli övermäktig innan vi ens hunnit säga “individuella val”, dessutom tenderar vi att titta på varandra och säga “HON måste ju definitivt vara lurad/naiv/trög/förblindad av samhället”, innan vi satt oss in i personens liv, drömmar och drivkrafter. Varför är det så? Varför försöker vi inte bygga individens styrka ännu mer, så att vi alla blir bättre på att gå just vår egen väg och supportar varandra i det – trots olikheter? Det är klart att det finns ett s a m h ä l l e som fabricerar ideal, men det består av individer som kan lära sig att (om inte ignorera dem, så) hantera dem och bygga fundament som ger dem mindre makt över oss. Och vi kan inte bekämpa en sorts kritik genom att ösa på med en annan, nej vi behöver värme och snällhet i överflöd! 

2. Den här mediekvinnan plockar givna poäng på att likställa träningsbilderna med en utseendehets, medan hon med korta mellanrum inte tvekar att publicera smink- och frisyrbilder där hon gjort nya klipp, fått bli snyggsminkad och är stolt över sin framtoning. Eller till och med svettiga gymselfies med kommentaren att det GÅR att träna utan att hetsa, men det är ju faktiskt bara två sidor av samma mynt.

Hon applåderar också när “överviktiga kvinnor” (inte mitt ordval) dansar i bara trosorna framför både stillbilds- och videokameror – stolta över sina kroppar och dess form. Men klagar på 36:or som gör detsamma, för att de “är dåliga förebilder”. Så snett egentligen.  Jag vill att ALLA kvinnor ska känna samma stolthet och våga visa sig på en badstrand, en bild eller i ett sovrum. Då blir vi fria och starka, lätta i sinnet och kan leva livet fullt ut. Då blir kroppen bara en kropp. Men! För att känna sig bekväm i sin egen kropp måste man hitta sitt sätt. Det är inte lätt! Att ha en viss storlek är INTE samma sak som att automatiskt vara nöjd. Och ofta leder en skavank (som man lär sig att gilla) vidare till nästa. Ä v e n om man har samma mått som de som samhället definierat som “normen”. Det är sååå svårt att hitta harmonin. För mig stavas den träning. Träningsglädje. Styrkebyggande. Kraftsamling. Energiboostar. När jag tränar blir kroppen ett redskap. I perioder utan träning tenderar kroppen att bli ett föremål, en form som kommenteras, funderas på och jämförs. Det är ett STORT steg att våga visa sig i en bikini eller på en bild. För varje kvinna som hittar sitt sätt, borde vi applådera varandra. Oavsett form. Peppa varandra. Lära av varandras sätt. En del pratar om att “lära sig att älska dig som du är”, medan andra behöver mål och ständig utveckling för att hitta sin balans. Varför är det så fel att jobba med våra muskler, när andra hyllas för sina terapitimmar och mod att ta tag i det som stör. Jag tycker att det är lika modigt att VÅGA säga att fan, nu vill jag ha bort min fluffiga mage om det är en reell prio hos kvinnan i fråga, och så länge hon fokuserar på just sig själv. Lika härligt som det är att vara nöjd med den, om så är fallet. Vi är individer allihopa, vi har makten över våra liv och vi behöver inte stå stilla om vi inte vill det. Livet är för kort för att grubblas och deppas bort, vi behöver gilla varandra och oss själva i våra olikheter!

3. Jag vill lära min dotter (och mina söner) att det hon ser i media och sociala flöden stavas filter och fotoshop, vinklar och retuscheringar, polerande och fixande. Inte ens kvinnorna på omslagen ser ut som kvinnorna på omslagen. Jag vill lära min dotter att det hon ser när hon byter om på gymmet eller på löparbanorna i OS är kvinnor som lägger timmar och timmar och ännu fler timmar på att prioritera och nå sina mål. Det krävs så oerhört mycket tid och slit att mejsla fram en atlet. Vissa vill gå den vägen, för andra är det helt ointressant. Inget är rätt eller fel så länge det inte blir ohälsosamt. Jag vill lära min dotter att kritiskt tänka, så att hon bär ett försvar mot den perfektion vi exponeras inför. För den är inte äkta. Att vara äkta är att vara trygg, fri och gå sin egen väg. Det vill jag att hon ska göra. Att vi alla ska kunna göra. Det må vara en vision. Men utan vision inga mål. Och målet måste få vara lycka. Att få ynnesten att känna lycka. Ge varandra redskapen, snarare än att stjäla dem från alla som inte tänker precis som oss själva. Dela med oss av solidaritet och pepp så att alla får känna att de duger precis som de är, eller har rätt att jobba mot ett hälsosamt mål om det är vad som önskas. 

4. Livet är i mångt och mycket ett lotteri, och ett orättvist sådant. Den här medieprofilen har fötts i en hudfärg som är priviligerad i ett samhälle som är priviligerat. Hon har jobbat och slitit för sin röst i etern, sitt fria yrke, sitt boende och sin återkommande närvaro i världens mest hypade New York. (Ett upparbetat “ideal” kring “det lyckade livet” om något.) På samma sätt har kvinnorna hon i helgen hängde ut, fötts i kroppar som av ren tur utgör “normen”, de har slitit med sin löpning och sina vikter för att komma dit de är. Good for them. Åh vad härligt med alla som hittar sitt sätt, sitt uttryck och sin stolthet. Klart att det pågår ett “likesfiske”, människan är en komplex varelse och vi söker bekräftelse. Vi måste också bli bättre på att ge bekräftelse, åt alla håll. Vad härligt med människor som vågar ge uttryck för dem de är, som vill kämpa. Men lika härligt med alla som väljer att inte sträva så jäkla mycket, utan mer bara vara. Om de är nöjda med det. Om vi är nöjda så har vi lyckats. Det är att vara “framgångsrik” i mina ögon. Skit samma vad grannen kör för bil, om du är nöjd med din egen. Så nöjd att du orkar vara snäll. Särskilt mot människor som gör annorlunda än du.

5. Det som stör mig mest av allt i det här, är att den här kvinnan proklamerar att alla duger som de är… Samtidigt som hon ofta debatterar och raljerar kring “perfekta mammor”, perfekta kroppar och så vidare. Hon slår ner på dem hon anser bidrar till ett samhälle som sätter press på kvinnor och de som sticker ut. Det hon glömmer är att ingen är perfekt. Det finns inget vi och dem. Alla brottas vi med våra demoner och önskan att få vara fria, trygga och lyckliga i oss själva. Styrkor och svagheter mixas olika på individnivå, inte i grupp. Vi kommer inte att göra ett skit i positiv riktning förrän vi verkligen visar att alla duger som de är, stöttar varandra och försöker förstå varandra. Ingen är felfri, och du behöver inte söka upp dem som drar ner din energi och går sin väg om det enda du har att komma med är MER kritik. Var snälla mot varandra, sluta klaga, hjälp varandra att förstå att det som är viktigt för en är totalt oviktigt för en annan och vi bär verktygen inom oss att hantera allt det här men kan behövs hjälpas åt på vägen.

Låt oss bekämpa kroppshat, anorexi och självförakt med alla medel möjliga. Inte genom att hänga ut dem som prioriterar lite annorlunda än oss själva.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s