Den stora skillnaden 

I mitt poddlyssnande har jag den senaste veckan fått ta del av flertalet kvinnliga samtal som rör män och kvinnors olika vägval efter 40.

Medan kvinnorna mjuknar och fokuserar än mer på det som verkligen är viktigt och ger något tillbaka inom arbete, vänskap och familj – beskrivs männen som mer benägna att bara köra på och snarare sortera bort detaljer än att aktivt välja att lägga fokus på dem.

Eftersom detta är generaliseringar tänker jag inte snurra in mina tankar i si eller så.

Den enda jag kommer fram till efter den tredje podden på samma tema, är följande helt personliga reflektion. 

Att vara älskad för den man är, är varje människas självklara rättighet.

Att kräva kärlek av någon speciell, är en omöjlighet.

Jag tror att många relationer/äktenskap som havererar gör det på grund av att människan slutar att aktivt välja, slutar att fokusera inåt. Det blir mer av attityden “såhär är jag, ta mig som jag är” samtidigt som man kanske sitter på toaletten med öppen dörr, använder varandra som klagomurar och slutar anstränga sig för att bjuda på något snällt. 

Medan vi i andra sociala sammanhang hälsar med ett leende, eller ber om ursäkt om vi råkar dricka ur någon annans vinglas, kan vi i det trygga hemmet börja dagen med ett “här var det högljutt minsann” eller “jag tar väl vad jag vill i kylen”… Vilket självklart är den rätta sanningen, men frågan är hur den känns i längden. Den där sanningen.

Personligen har jag haft tur. Jag är gift med en man som vill visa sina bästa sidor, trots att så lång tid gått, samtidigt som han lockar fram mina. Vi stänger dörrarna till det som är privat på ett önskvärt privat sätt, och låter jaget få fortsätta finnas i det som är ett starkt vi. 

Men jag märker också att jag är på min vakt. Gällande oss båda. Vill inte råka hamna i att ta varandra för givet, och är redo att gå i försvar för det som betyder allra mest. Lyckan att få vara älskad av den man älskar högst av allt, och den stora skillnaden det faktiskt gör att visa att man vill. 

Att aldrig någonsin kräva mer av min nästa än jag orkar ge av mig själv. Det är vad jag kräver av mig i livet kring 40. 

Även om det känns lite rörigt ibland.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s