Så som i havet 

På ytan, allt lugnt. Samma krusningar i det översta lagrets allra yttersta skikt, samma vy om man tittar på håll. Rörelserna precis samma som vanligt. Jag är helt vanlig. 

Därunder dock. Vackra mönster i klara färger, så många nya ljud att sortera. Beröring till och med av sådant jag aldrig rört. Som att simma sakta över världens vackraste rev med ett munstycke att andas genom, som gör orden omöjliga. Och onödiga. Som att för första gången hålla en koala i famnen, ett mjukt djur som både vill hållas och hålla sig fast. Med klor som lämnar spår i skinnet, sår som kvarvarande ristningar av något så kort med också beständigt. 

Som att möta människor med mjuk blick och bara några få ord, men en glöd som tänder eldar. Hopp om en bättre jord. Vackrare utsikter för dem som ännu inte fötts. Kamp för något helt annat än titlar och tusenlappar.

På ytan, allt lugnt. Därunder som en helt ny värld, djupa dimensioner utan skarpa kanter. 

Jag har inte tänkt på det förut, men det är väldigt lätt att gå vilse där det inte finns någonting att riktigt fastna i. 

Jag tänker på det nu.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s