Den plats man vill ta

På lördag sänds det första miniavsnittet från vår resa till Australien. Det har betts om bilder till sociala medier och filmsnuttar för att påminna tablåtittarna om att de kan få se. Jag har gjort mitt bästa för att hitta något av värde att skicka.

Det är skralt med material. Var nog för uppslukad av ögonblicken för att tänka dokumentation. Har inte heller bläddrat igenom mitt eget arkiv, det lilla som finns, för upplevelsen känns fortfarande så stor och så nära. Behöver inte foton för att minnas. Vill inte tillbaka på distans, ser inte poängen. Känner mig helt neutral inför det som ska visas i rutan, varken gruvsam eller nyfiken. Bara alldeles neutral. Det blir som det blir.

Känner mig ensam om känslorna.

Tills jag hör över skrivborden att min bror säger samma sak. Han kommer knappt att titta. Han som hellre låter andra stå i centrum än tränger sig in dit själv. Han som alltid ser något gott i sin nästa. Han som inte behöver sträva för att ta plats utan nästan försynt tar emot den plats de flesta så välvilligt vill ge.

Och jag andas ut. Människor förändras, inställningar ändras, åsikter lugnas och landas på nytt. Den jag en gång i tiden var bär jag på sina sätt kanske bara spår av, samtidigt som jag möjligtvis blivit mer av annat.

Vill inte vara i något centrum, inte stå i någon mitt. Vill inte synas eller höras såvida jag inte har något väldigt relevant att säga. Trivs i periferin av det intensiva, gillar dynamiken, men mest harmonin. Vill inte höra min egen röst när det finns så många andra intressanta att lyssna på.

Jag är inte obekväm med att ta platsen, men måste inte alltid göra det. Över skrivborden ser jag den lillebror som en gång var min motpol, men nu mer lika än vad många tror. När man tycker att man duger alldeles precis som man är, finns inget att så ettrigt bevisa. Jag studerar lugnet i mitt syskons uppsyn och hoppas att jag har ett uns av samma sak.

Att våga och vilja ta plats, är inte samma sak som att alltid behöva göra det. Att alltid låta mest. I tryggheten bor möjlighet och vilja att också lyfta fram den som står alldeles intill. Kanske tyst men full av ord. 

Så lättad över att vara där, alldeles här, inte alls ensam trots allt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s