Det ovanligt vanliga

Är det en styrka att gilla det alldeles vanliga, eller är det en svag länk av tråkighet?

Jag skrattar högt till Fredagspodden, njuter av min rutinmässiga grönsaksjuice medan sminket åker på. Jag köper min cappuccino med extra espresso i samma gatuhörn varje morgon, slänger mig förtjust över DN:s papperstidning på helgen och in i fredagsnyheterna på Spotify. Har ett visst glas för det kylda vinet jag dricker på lördagskvällen men gärna ett annat för fredag. Jag upplever vanorna som pirrigt glädjande och längtar till dem oavsett veckodag, vad kan det säga om mig egentligen?

Räddningen är såklart att utmaningarna finns på annat håll. Jag vill lyfta tyngre vikter på gymet, skriva avtal med fler kunder på byrån, få mina medarbetare att trivas och utvecklas mer och mer och mer för varje dag. Jag vill se och dela mina barns väg mot det självständigt vuxna, vill uppleva jordens små och stora skrymslen medan jag har ord kvar att berätta om dem. Jag vill leva ut och in varje dag, inte alla bara vandra vagt genom årstiderna. Jag tror att jag fångar den där dagen som många bara pratar om.

Jag trivs med mitt skal och mitt hjärta som slår, jag är kompis med mina egna tankar.

Kanske är det så att det intressanta inte alltid ligger i betraktarens öga, kanske börjar och slutar alltihopa med oss själva trots allt. I så fall är jag glad över min ovanligt vanliga lilla vardagsglädje, och energin jag hittar i dess existens. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s