En för alla? 

Ingen period i mitt liv har hittills varit förskonad från besserwissrar med usel människosyn. Nästan uteslutande har dessa varit män. Ibland har de visat sig som rena mobbare, ibland ganska smarta översittare, ibland som kvinnoförnedrande tafsare med en snabb hand på min rumpa i väntan på kaffeautomaten inför avtalsmötet. De har förekommit i skolan, under tillfälliga jobb medan studierna pågick, ja till och med i nutid i min roll som företagsgrundare och VD.

Inte för en sekund har dessa individer fått mig att hata män. 

Inte för en sekund skulle dessa jag hänvisa till dem som “alla män” eller per automatik välja en kvinna framför en man i ett val av något slag, oavsett om det gäller en rekrytering, ett politiskt ställningstagande eller vad jag lyssnar på för musik. (Däremot tycker jag att duktiga kvinnor gärna ska pushas och höras och synas lite extra mycket för att jämna ut den enformiga historien, så att säga.) 

Jag blir ledsen när jag läser om att USA:s skolor nu “Trumpas” och hans kandidatur-citat används av barnen för att håna varandra, samt att gator fylls av våldsamma demonstranter som protesterar mot näste president, för det valet är redan gjort. Jag blir ledsen när kvinnor kallar andra kvinnor ointelligenta för att de inte röstade på kvinnan, utan att veta mer om själva orsaken. Jag blir ledsen av ökade klyftor och skarpare uppdelningar i en tid som kräver att vi skärper till oss och steppar upp och ihop med det bästa vi förmår, innan hatet och vilsenheten blir den enda upprepade “sanning” vi känner till. 

Vi behöver mer än någonsin plocka fram lösningsfokuset och försöka förstå dem som tycker annorlunda, inte avfärda andras åsikter som ointelligent irrelevans, oavsett storlek på ärendet. Vi behöver ta ansvar för hur våra ungar uppträder och beter sig, inte lägga allt i händerna på en ensam herre som gjort en grej av att vara rått inhuman. Vi måste verkligen ge våra barn andra riktmärken att navigera efter! 

Jag blir också besviken in i själen av att läsa åsikter om att äldre personer inte borde få rösta alls, som att deras historia inte räknas och de har förlorat allt sitt värde och sin egen bedömningsförmåga för att de kanske inte har lika lång tid kvar. Inte för att jag inte föredrar resultaten som hade blivit om bara yngre gruppers röster fått höras i de viktiga val som nyss genomförts men för att jag tror på alla människors lika värde. Att du som läser detta, om 30 år från nu, inte skulle vilja tas ifrån din rätt att påverka framtiden. Oavsett hur lång eller kort den är. Herregud, att ens behöva skriva de orden alltså… 

Tårar och uppgivenhet fyller mina sociala flöden idag. Som att världen redan är förlorad. Jag kommer förmodligen aldrig att träffa Mr Trump. Men av det jag kan se, tror jag att vi alla mött honom i en skola, vid en middag eller i ett mötesrum någonstans någon gång. I mitt personliga fall, i myndig ålder, har förolämpningarna eller lögnerna aldrig varit värda några uppgivna tårar. Däremot har de fått mig att förstå att det är både farligt och verkningslöst att ge en ensam person makten över alla våra egna dagar. 

Om vi vill förändra något så måste vi visa samma tro på oss själva och kapaciteten hos våra team, som de gamla maktherrarna gjorde eller gör, minus slakten av ärliga uppsåt och medmänniskors integritet, solidaritet och självkänsla under tiden. 

Och förstås börja med det mest självklara av allt. Aldrig någonsin hävda att ett kön, en ålder, en färg eller en form är mer eller mindre värdefull än någon annan. Inte ens när det vore den enklaste vägen. Eller förlåt, framförallt inte då. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s