40 år idag 

Inte jag, men hon som föddes några månader före mig. Som alla tycktes relatera till när vi var små. “Kavat som kronprinsessan minsann” var det någon som sa. Jag drömde aldrig om att få ta hennes plats, antar att jag inte ens i väldigt unga år kände mig som någon prinsessa. 

Hon gör ett fantastiskt jobb.

Jag vet att det är inne att tycka att hovet är ute. Man ska klaga på skattekronorna och familjens representation, ondgöra sig över bristen på frihet och skratta lite lätt åt föråldrade strukturer. Dokusåpan som ständigt pågår. Men vad gör hånen för gott?

Victorias styrka, stil och svårigheter går inte obemärkt förbi. När hon var sjuk i anorexi kunde många relatera, även om hon inte pratade öppet om det mörka. Hur hon och Daniel kombinerar föräldraskap och arbete påverkar hur andra delar sin tid med annat och med varandra. 

Hon föddes såklart till dukat bord, men hennes engagemang för människor och framförallt utsatta, och känslan av att hon alltid låtit hjärtat vara med känns inte tillrättalagt. Hon inspirerar mig. Kanske inte åren när vi fyllde fem eller tio eller femton, men tveklöst nu i vuxen tid och världen ter sig så mycket lättare och så mycket svårare förstå än då. 

Tack och grattis, grymming. 


Foto: Mikael Jansson 

Vad var det hon bar? 

Jag är inte i Almedalen, så den här spaningen kommer från läktarplats på långdistans. Men fortfarande tycks paneldebatternas deltagare bestå av ca 75% män. Orsakerna till det (om det stämmer) kan vara många, så ej mer om det här.

Däremot. En av de kvinnor som faktiskt tar plats, som är där och bryter mönster, får på sin egen bloggplattform (Isabella Löwengrip) och i andra kanaler ta emot massiv kritik från andra kvinnor kring… vad hon väljer att ha på sig när hon talar! Jag blir svinupprörd över detta. 

Nej, jag tycker inte att kvinnor alltid måste “backa systerskapet” och aldrig får rikta välgrundad kritik sinsemellan – men att sitta bakom en skärm och kasta utseenderelaterad skit på någon som orkar streta och närvara och tro på sina verksamheters förmåga, det trodde jag att vi var förbi. 

Låt kvinnor chefa i vilken förpackning de vill (som männen alltid gjort). Applådera framförallt dem som orkar ställa sig med mikrofon i svettigt strålkastarljus framför kritiskt kunniga åhörare. Det är inte lätt, men det måste ju göras om vi ska komma nånvart. Hylla mod istället för att leta detaljer att pika, kan det vara vara värt att prova? 

Positiv energi gör så mycket mer nytta än verkningslöst gnäll. (Sorry för dubbelmoralen i just detta inlägg 😬)