Stjärnor utan svindel

Igår läste jag ut ännu en rejäl bok av Louise Boije af Gennäs, denna gång hennes genombrottsroman från mitten av 90-talet: Stjärnor utan svindel.

Louise får ofta kritik för att skriva högtravande, enkelspårigt, lite fördomsfullt och onyanserat.

Jag tycker att hon skriver tilltalande, engagerat, oemotståndligt, varierande och alldeles uppslukande.

Som ni vet älskar jag trilogin där Högre än alla himlar och Blå Koral nu väntar på sin uppföljare, men Stjärnor utan svindel var ett perfekt avbrott i otåligheten.

Lite långsam ibland, och visst, kanske något ologisk i vissa situationer. Går i cirklar från tid till annan. Men det är en kärlekshistoria som rör sig mellan ämnen som politik, tvåsamhet, genusfrågor och samhällsklasser på ett lättsamt sätt. Extra intressant är det ju att Louise var tillsammans med Mian Lodalen när boken skrevs, vilket orsakar en känsla av att vara osynlig och förbjudet smygtitta in i andra personers faktiska sovrum – även om historien uttalat ska vara fiktiv.

Hur som helst är det ca 550 sidor läsglädje.

20140107-144803.jpg