Rent hus

Då var kapitlet om julen 2013 definitivt till ända, idag åker de sista julpynten ut.

Under dessa veckor har jag/vi: Städat åtskilliga gånger, huserat julfirande för släkten, träffat vår nya familjemedlem (hundvalpen Messi) på Muskö, bott på Grand, sett Orups julshow, käkat på Nosh & Chow, bowlat, tränat många pass, bjudit goda vänner på nyårslunch hemma i huset, påbörjat källarprojektet och skeppat flera kartonger till hyrt lager (äntligen), deltagit i middagsutmaning och firat in det nya året på absolut bästa vis i Örby, gratulerat vänner som är gravida, spelat memory och finns i sjön flera miljoner gånger, varit på middag söder om söder hos makens föräldrar, varit på bio, bakat, städat bilen, varit hos mina föräldrar i Sundsvall, sett sonen spela handboll och fotboll, läst flera böcker, sett flera filmer och hängt i vår stora soffa framför TV och sociala medier.

Väldigt mycket gjort. Väldigt lite snö- och isrelaterat. Men med facit i hand finns det inget att klaga på eftersom vi haft det så otroligt bra (till dess att Elis däckade i influensa i förrgår då) bara genom att vara, och något ska man ju ha att se fram emot också!

Tomtemor och tomtefar vinkar adjö och hoppas säkerligen på ett kärt återseende om 11 månader. Tack för denna gång.

20140106-141149.jpg

Advertisements

Kokos och sånt

Kokos är något jag verkligen gillar.

(Och pistage. Mintchoklad. Samt punsch. Men det hör inte hit.)

Så idag hittade jag ett cupcake-recept på nätet, med både riven kokos och kokosmjölk i. Det kan ha varit Leilas från början, men jag vet inte eftersom det låg på en sån där allmän receptsajt som krävde inlogg för att se ingredienserna och instruktionerna i samma bild, så det blev lite improviserat och ett jäkla hoppande fram och tillbaka för att klura ut alla mått.

Men det blev bra till slut. Faktiskt så bra att jag adderat ytterligare ett kilo eller så, till de tidigare fyra nya som tillkommit i jul.

Men vad gör väl det.

(Observera att muffinsen på bilden inte har något att göra med texten i detta fall. Och inte med min bakning heller.)

20140106-002537.jpg

Då och nu

Historien tenderar att bli både mer intressant och mer värdefull, ju äldre vi blir.

Eller “jag” rättare sagt, eftersom det här är en högst individuell blogg.

Min farfar var min barnvakt under perioder när jag var liten. I förskoleåldern. Som min dotter är nu.

En gång behövde mamma och pappa åka och jobba med kort varsel. Vem som ska passa dig blir en överraskning, sa de. Och så fick jag springa fritt i vår gula villa med vita knutar och fladdermöss på vinden, för att leta mitt sällskap för dagen.

Jag minns hur det kändes när det var farfar som stod gömd bakom en garderobsdörr. Minns exakt hur han höll händerna för sina ögon och kinder, öppnade dem och skrek “böh!” när jag lokaliserat hans ställe. Och glädjen som bubblade i kroppen för att jag visste vad som väntade.

Han var gammal redan då, min farfar. Pigg pensionär, även om det inte behöver vara en åldersbefästelse i sig. Och han spillde ingen tid. Vissa dagar när jag var hemma hos honom och farmor i Haga, tog han mig till lekparken. Men väl där satt vi varken i sandlådan eller gungade högst av alla. Det fanns en stuga med diverse spel, så där hämtade vi vårt schack och han lärde mig alla drag. Jag var väl fyra år. Andra dagar löste vi korsord eller spelade kort. Jag frågade. Han svarade. Jag testade. Han rättade. Och vi skrattade, jag och Olle. Min pappas fina pappa. Min farfar.

Idag är han borta sedan ganska länge. Han blev svag, sjuk och han dog. På slutet bara ett skal av sitt forna jag. Tomt, ihåligt, som att all personlighet redan flyttat ut och vidare till bättre platser.

Jag minns knappt de sista åren, trots att jag var vuxen då. Men jag minns hur det kändes att som fyra, fem eller sexåring hålla hans hand. Nypa lite i huden som redan förlorat mycket av sin spänst. Se in i hans något trötta men ändå så pliriga ögon och känna värmen av det leende som alltid fanns. Upplever än idag styrkan av att bli sedd, lärd och ledd av någon som verkligen vet. Som varit med. Och delar vidare.

Tack farfar.

Tack för att du lärde mig om kungarna och damerna, om siffrorna och dragen. Jag hoppas att du kikar ner på mig ibland, och förstår att allt du lärde mig bär jag med mig på min egen väg genom livet. Jag vet att du vet att det är dig jag tänker på när jag visar min dotter hur korten hänger ihop och vad färgerna heter. När vi spelar “Finns i sjön” så finns du alltid med. Och kommer alltid att finnas.

20140105-175705.jpg

First Aid Kit

Sent ska syndaren vakna.

Eller vad man nu säger…

Jag har införskaffat en Kitchen Aid och redan första dagen upplever jag en påtaglig känsla av “varför gjorde jag inte det här tidigare!”

Lilian får baka.

Jag slipper evighetsvispa.

Och den är snyggare än våran elvisp från 1998.

Trippel-win och applåder för allt som gör husfru-sysslorna lättare för alla oss som har vissa utmaningar med själva husfru-sysslorna här i livet.

Vem vet. Snart kanske vi äger ett strykjärn också.

20140105-132232.jpg

Före & efter

Jag älskar före- och efterbilder! Träning, makeovers, styling, renovering… Kastar mig hungrigt över alla möjliga förändringsprocesser med bildbevis.

Och se. Kanske Lilian ärvt mitt intresse. Inte just för bilderna då, men imorse lyckades hon faktiskt göra om sitt eget rum från komplett katastrofområde till beboeligt på under 30 minuter.

Talang, tjejen.

20140104-160653.jpg

Organiserad

Det kommer med åren, det här med att bekämpa kaos genom struktur. Att göra att-göra-listor är ren njutning och livet blir så mycket friare när viktiga måsten finns listade på pränt, hur motsägelsefullt det än låter.

Möjligen har det gått lite till överdrift eftersom jag numera gör listor för allt möjligt, t ex hur jag i detalj ska städa och laga mat timmarna innan vi ska ha gäster. Eller vilka filmer jag önskar se och vad jag tycker om redan sedda. Jag tror det finns någon form av lätt diagnos för det här…

Idag har jag ingen lista att följa. Jag vill bara uträtta några små ärenden och därefter vara i närheten av dem jag älskar mest. Men det är klart, det är ju bara åtta veckor till sportlovet och kanske är det rea på skidutrustning någonstans, maken vill ju ha nya vinterskor, ungarna behöver underställ och…

Ha en fin lördag, var du än är!

20140104-092234.jpg